jag har en kompis. vi växte upp ihop, vi har alltid känt varandra. ALLTID. vi var grannar. hon var yngre än jag och även om vi lekte så var jag mer som en idol för henne och vi var aldrig direkt NÄRA. när vi blev äldre så flyttade hon in hos mig i vårt lilla spontanbildade kollektiv, precis när kollektivet höll på att spricka i sina sömmar. precis när jag behövde någon på min sida så flyttade hon till mig och jag litade på henne. att hon skulle ha min rygg. det hade hon inte. hon valde de andra. jag borde ha vetat. hon har alltid varit en follower. tvärtemot mig. det viktigaste för henne var alltid popularitet och hon lyckades också alltid få den när hon gick i skolan. men jag trodde hon skulle vara lojal, vilket misstag.
vi känner ändå fortfarande varandra, vi kan bar inte inte göra det. hela vår gata där vi växte upp har kontakt även om den är sporadisk och för min del ganska falsk. jag har dem alla på facebook. utom henne. jag har hennes lillasyster på facebook till och med. nu har jag fått en friend request från henne. och jag vill klicka på “deny”. för hon är vän med de andra. de jag undviker. de jag bråkade med. och bara tanken på att de ska ha någon liten inblick i mitt liv som jag har skapat det är helt främmande (och skrämmande) för mig.
som den goda struts jag är så har jag hittills valt att inte svara.
jag välkomnar hösten med öppna armar, såsom jag alltid gör. kanske jag glömt det i november men jag älskar fan september. jag ska köpa en höst/vinterjacka (en fjällräven greenland, efter åratal av tjat) och köpte de perfekta höstbootsen i paris. det enda som behöver hända nu är att jag går ner fem kilo så jag kan tillåta mig själv att köpa jeans igen. för just nu råder ett mycket strikt jeansförbud. ska man ha jeans ska fan häcken vara snygg annars kan man skita i det.
ja det är är, som vissa har upptäckt, dagen då min blogg kanske ska få lite liv igen.
det har inte hänt så mycket på de veckor jag har haft hiatus, men samtidigt har det kanske det.
jag har varit i paris som är en underbar och romantisk och fantastisk stad. jag har alltid fnyst åt romantiska weekender i paris och allt som har med paris och kärlek att göra, tycker det är klyshigt och oförståeligt. jag kan, kanske, ha ett uns mer förståelse nu. vansinnigt vackert.
jag kommer inte plugga. jag har varit orolig för att bränna ut mig nu i höst faktiskt. två komvuxkurser och jobba drygt heltid och dessutom ha ett extrajobb. jag såg inte fram emot det. men nu har programmet jag behövde läsa upp min behörighet för ändrat sina krav och jag kommer aldrig, jag upprepar ALDRIG, läsa in det naturvetenskapliga basåret. så jag får helt enkelt lägga mina fantasier om en karriär åt sidan.
jobbet klankar på och jag är redan lite trött på det. önskar verkligen att det inte var så men jag kommer inte ifrån det. det är märkligt känner jag men samtidigt kan man inte vara tacksam hur länge som helst, såsmåningom öppnar man ögonen för verkligheten och den är ju som vi alla vet en outsäglig och evig besvikelse. men så måste det vara eftersom det finns en så enorm mängd (småaktiga, dumma och trångsynta) människor i världen.
jag fick nästan svininfluensan. jag hade inte hosta, ont i halsen eller några andra symptom. men jag hade feber. det är jävligt nära…
jaså. är det såhär det ska bli. DÅ KÖR VI. kom igen bloggen, visa att du vill leva lite.
ok såhär är det. jag är inne i en grym bloggtorka som ni alla har märkt. jag ska nu inte tänka alls på min blogg förrän 1 SEPTEMBER. då ska jag göra ett aktivt och seriöst försök att blåsa liv i den igen. om det lyckas eller inte får vi se då, men med ständigt dåligt samvete och skuldkänslor kommer man ingenstans.
hittar ni snuskiga bilder på jackson rathbone eller robert pattinson (gärna tillsammans. nakna.) så kan ni maila dem till mig. annars så hörs vi i september!
idag har jag min enda lediga dag denna vecka. och vad gör jag? jo jag jobbar. men ingen svarar i telefon när jag ringer så dagen har hittills varit totally bust med hittills 19 ringda samtal varav bara 3 besvarade; 1 nej. 2 sura människor på stranden som tyckte jag skulle ringa annan dag. <br> istället för att ta det med jämnmod som jag borde o inse att det fina vädret gör att folk knappast vill tänka på december så har jag nu lackat lite. för jag tar min lediga dag för att göra vad jag har lovat och för det får man utskällningar?! well fuck you too!
dagen har annars bestått av att dammtorka, sortera i bokhyllan, sortera tvätt och småpacka. ikväll ska jag diska och tvätta. och kanske ringa några fler samtal…
ingenstans i ovanstående finns något minsta underhållande att göra. men saker och ting måste fixas för om en vecka drar jag till paris och får lägenhetsgäster som har höga krav (föräldrarna). paris måste visa sig från sin bästa sida!
i spellistan: here you come again - dolly, if it kills me - jason mraz, suicide blonde - inxs och självklart madonna trots att jag inte kan vara där ikväll.
har hur mycket som helst att göra innan jag åker på semester till paris i en vecka. har dessutom lovat att jobba övertid på söndag.
akassan is a bitch måste ringa dem och få uppskov (skriftligt). har mailat men väntar fortfarande på svar.
hetsåt just mat som har stått i kylskåpet rätt länge. kanske en vecka. jag kommer inte ihåg faktiskt. nu har jag magknip. jag hoppas att det är för att jag åt så fort. jag glömde bort att jag inte åt någon lunch på jobbet och bara en pytteliten macka till frukost så när jag blev hungrig vid 20 kunde jag inte förstå varför. mitt jobb är inte hälsosamt!!!!!!
en av de finaste vännerna var på besök igår. åkte igen alldeles för snart (12h är för lite!) och jag fick lite ont i hjärtat av att behöva släppa taget.
nu går jag ut i sommarklänning och med ORAKADE ben. ska vara rak i ryggen men misstänker att jag ändå kommer dra in benen så långt under tbanesätet jag kan. men jag måste spara lite till så jag kan vaxa mig, jag har försökt med hårborttagningscreme ett tag nu men det växer ut alldeles för fort för att det ska vara värt det!
jag kände mig optimistisk och förhoppningsfull i fredags. det gjorde att jag bokade en resa 1mars. en drömresa. jag ska åka till sydafrika i två veckor för att hjälpa till att ta hand om lejon och lejonungar. det ska bli fantastiskt. jag var så upprymd.
när jag kom hem hade jag fått ett brev från akassan som antyder att jag kommer bli tvungen att betala tillbaka 30k till dem. de löser sig. jag får ta ett banklån. men det krossar mig samtidigt.
all optimism är borta. allt är svart. inuti ligger jag i fosterställning och gråter för att jag inte vill kämpa och bråka mer.
istället gick jag ut för att fira en väns födelsedag och hon blev så glad för det och jag var så glad för att jag gick dit. men jag gick hem tidigt, keeping up appearances är jobbigare än man kan tro. bakfull och jävlig blev jag också.
i alla fall. ni missar inget nu när jag är inne i en bloggsvacka. jag går mest omkring och känner mig som en robot.
gick aldrig på lundell på skansen i år. läste några setlistor o tyckte liksom inte det var intressant.
jag funderar mycket på det här med pojkvän och vara ett par.
nu väntar jag på att helvetet ska frysa till is också. med tanke på vår sommar hittills är det på god väg, skönt, jag tycker inte så mycket om att bli svettig.
och nu kan jag inte sluta logga in för att kolla om han har godkänt mig. fastän klockan är 3 på morgonen.
jag skickade just en friendrequest till ett span jag inte borde ha. shit.
för ett tag sedan har jag för mig att jag önskade mig min läslust tillbaka. jag orkarinte leta reda på inlägget, men jag är hyfsat övertygad om att jag bloggade om det.
jag började läsa twilight och läslustan (hehe) är tillbaka med råge. nuläser jag allt. twilight böckerna om o om igen. fanfic (PLEASE som att ni inte gör det?! ni vågar bara inte erkänna det). andra böcker (för att komma ur beroendet). twilightbloggar (endast sådana med mycket bilder på rpatz). etcetera etcetera.
minuset för er, mina tiotal trogna läsare, är att jag verkligen inte orkar blogga längre, jag är liksom upptagen med annat. förhoppningsvis blir det bättre snart. kanske händer något nytt och spännande i mitt liv som jag måste uppdatera er om (ehr, inte så troligt). eller så händer något annat som jag blir upprörd och arg över så jag måste ösa ut gallan någonstans och väljer bloggen som ett bra forum för detta (mer troligt).
ja nu vet ni i alla fall. fast jag tror ni redan har hajat.
ps. jag twittrar mycket mer än jag bloggar! ds
självklart såg jag harry potter idag. folk var utklädda. idioterna som presenterade filmen på filmstaden SJÖNG så jag mådde dåligt och blev sur redan innan filmen började. det var bara FÖR pinsamt för att man ens skulle kunna skratta åt det. obehag.
filmen var nog ändå en av de snyggaste men den lämnade onekligen övrigt att önska. särskilt slutet var jag MYCKET besviken på. jag ska inte spoila det alltför mycket för någon som kanske råkar läsa min blogg men seriously, vi har väl alla läst böckerna?
skulle det inte vara en strid i slutet? skulle han inte hångla med ginny (som har blivit mkt snygg)? det var en del som saknades alltså. framförallt publikens social skills, det började jublas och applåderas när de pussades och varje gång det ens antyddes att något skulle vara lite skoj så skrattade de så de tjöt. särskilt vid överspelande.
mellan all action och snygga miljöer så saknade jag lite substans. inte lika mycket substans som i twilight (som ju var en riktig jävla lättviktare, men rpatz var ju med så då måste man ändå se den. igen. och igen. och igen.), men ändå ganska nära. det är inget stort känsloregister de behöver uppvisa och ändå lyckas de inte ens gråta trovärdigt (läs: danrad)
jag har börjat hitta till klassisk musik på spotify. men varför kan inte klassisk musik bara kallas något vanligt så jag hajjar vad det är? elvira madigan, cavatina, the swan, clair de lune, sådant kan jag förstå. adiago b-moll säger mig ungefär lika mycket som om det vore koreanska. och så finns det typ femtio adiago b-moll, jag blir förvirrad.
har mått som skit senaste dagarna. trodde jag hade post-twilight depression men det verkar vara något annat. kom på idag att det nog är pms. jag ska iofs inte ha mens riktigt än men mina hormoner verkar inte vara helt okej, senaste året ungefär har jag har riktiga jäkla deppdagar en gång i månaden där jag bölar för minsta lilla, surar och bara helst vill bete mig som en riktig jävla barnunge och sätta mig ner och skrika och gråta i ett hörn. till största delen lyckas jag hålla mig i schack men jag mår hela tiden förjävligt inuti. idag köpte jag en trenchcoat på hm och fick inte ens en liten shoppingbuzz av det hela.
fy fan säger jag bara, skulle inte finnar pms och allt annat bli lite bättre med åldern? det har inte hänt. det enda som har hänt är att jag inte kan äta lika mycket som förut utan att gå upp i vikt så nu är jag fet också. med celluliter.
