Virvlas virrigheter

mötet idag gick sådär, kan man säga. jag skötte mig inte strålande men gjorde inte bort mig heller.

jag uppskattar verkligen inte konflikter eller att bli hotad eller intryckt i hörn men det är exakt vad som har hänt senaste dygnet och jag mår inte bra av det. jag söker nytt jobb. jag vet inte alls vad som kommer att hända men jag känner att risken just nu finns att jag om två veckor inte har någott jobb kvar.

hej magkatarr!

but not in a good way

idag lyste inte min stjärna särskilt klar på jobbet. fick stor utskällning. stod på mig trots allt. får straff. jobba 12 timmar imorgon, exempelvis.

andreas, om du läser detta så kanske jag hör av mig imorgon och ber om heltidsarbete…eller så kommer jag inte kunna jobba mer på hela hösten. tydligen så är jag OENGAGERAD på jobbet, det är därför jag jobbar 6dgr/v… ledarskap är en egenskap som min chef inte besitter.

jag kan inte berätta för mycket om vad som har hänt eftersom det som publiceras på internet alltid finns på internet och jag är lite rädd för att detta ska hittas.

jag har ju påbörjat min blogg igen men underhåller tankar om att flytta den till annan domän för att bli lite mer anonym igen. men vad ska jag kalla mig då egentligen?!

självklart var det inte lika vidrigt idag som i söndags. kanske pga handledares goda humör, kanske pga mindre hormoner hos mig. kanske till och med en kombination. men jag har nog inte gjort bort mig idag i alla fall, det är skönt att att känna. nu firas det med en bulle och kanel/kardemumma te.

första gången på länge jag har haft ångest för att gå till jobbet. men det hände igår. det hänger kvar än. min handledare är opedagogisk och ologisk och inte särskilt trevlig fastän jag VET att han är snäll och vill väl så kommer det inte fram.  och ibland när man är ny och inte vet så behöver man inte få ett “jag vet inte heller” till svar när man frågar något utan en faktisk förklaring, det är i alla fall så jag brukar lära mig bäst. hans utlärande går ut på trial and error för min del. utan att han har visat särskilt väl innan hur det ska gå till. jag ska bara kunna eller får sitta där och känna mig dum. han tar allt väldigt väldigt personligt så det är svårt att diskutera med honom också. just nu känns inget bra och jag vill bara ligga hemma under täcket och gråta en skvätt. håll tummarna för att jag får en något bättre dag idag än igår. snart är det någon slags långhelg i alla fall…suck.

JA jag ska ha mens i typ övermorgon. jag är osäker på vad det har med saken att göra.

jag vet att jag inte bör säga något. oh herregud så jag vet det.

MEN

jag börjar tycka mitt jobb är lite tråkigt.

det är en viss utmaning. jag är inte fulllärd än och det kommer nog ta ett tag. jag lär mig saker varje dag. men det spelar ingen roll. det är ändå tråkigt har jag känt i två dagar.

tur att man istället kan ägna sig åt dagdrömmeri av det mer vuxna slaget då och att the object for my affection sitter i närheten.

FÖR ÖVRIGT hade jag idag en dagmardröm. hur ofta har man det, och varför?! jag kunde inte sluta tänka på att en kompis kommer ringa mig och tala om för mig att han har hittat min katt på vägen med inälvorna utanför. WAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!

jag har inte haft något att säga i bloggen så jag har inte bloggat. jag har börjat jobba så smått och det går evinnerligt trögt och jag tycker inte det är särskilt roligt om jag ska vara ärlig. jag försöker dock hålla humöret uppe, ofta är det ju trögt i början när man känner att man inte kan något och så blir det bättre sen. det är vad jag hoppas på i alla fall men vi får se hur det löser sig. i vilket fall har jag min backup i att börja plugga nästa år antar jag.

igår var jag på teater. backstage av ulf lundell på moment i gubbängen.  den var bra. och det var roligt att gå på en så liten teater, det blir så intimt. fanns plats för kanske 40 sittande och vi var 25-30 i publiken. ett ganska bra utfall för att vara en onsdagskväll tycker jag.

redan i somras var jag ju mycket tveksam till mitt nya jobb och hade en dålig magkänsla när de erbjöd mig en i mitt tycke rätt crappy lön. sedan blev jag förbannad på chefen som inte kunde sitt jobb och de höjde budet marginellt vilket fick mig att tacka ja.

vad som hände - jag började på mitt nya jobb, vantrivdes med jobbkompisar som mobbade och hade sig, gjorde fina resultat och fick sparken

vad som hade hänt om jag hade stannat kvar -  jag hade fått det nya kontraktet jag ville ha, varit uttråkad och förmodligen varit den första tillfrågade om den tjänsten jag nu har ringt och bönat om men som redan är tillsatt.

someone please kill me.

jag är så mentalt slut just nu att jag inte orkar formulera det jag känner och tänker just nu.

idag har jag reggat mig på ams, manpower och monster. skrivit cv. brev. skickat iväg två ansökningar. ringt två gamla chefer för referens och blivit erbjuden referens av näst högsta chefen som inte ansåg att det var en god ide att låta mig gå.

magkatarren har gjort comeback.

om en vecka (nästa onsdag) blir jag officiellt uppsagd så nu måste jag hitta ett nytt jobb fort som fan!

idag fick vi reda på att det förhandlas med facket om neddragningar. kul att jag bytte jobb. verkligen.

min tanke är att, eftersom jag har 6mån provanställning, får jag ge jobbet en viss tid (en månad eller så?) och om det inte utvecklas till det bättre (ganska mycket bättre) får jag nog lov att börja leta nya jobb igen. om det är som förra veckan kommer jag inte kunna stanna utan att bli väldigt deprimerad. men den gör mig såklart väldigt ledsen att det är såhär, jag hade så höga förhoppningar när ja började! självklart kan det utvecklas och jag har inte varit där så länge, men jag kan inte se hur det ska kunna bli vad som utlovades när jag blev anställd. min tjänst är inte grundad någonstans utan jag blir hela tiden ifrågasatt när jag försöker göra mitt jobb. jag är också osäker på om just min tjänst verkligen behövs, jag skulle nästan vilja säga nej. jag kan se behovet av vissa av uppgifterna som jag ska utföra men jag tror inte att det är jag som ska göra dem.

jag vill ha semester, det är inte känslan man ska ha när man har börjat på något nytt!

nyc, tokyo, mallis, göteborg, det spelar ingen roll. så länge jag inte är i stockholm.

kanske måste jag hoppa  lundell unplugged i gävle och göteborg, har nog ingen möjlighet att ta ledigt. gävle kanske jag kan fixa om jag slutar lite tidigareden dagen och åker från gävle jätte jättetidigt på morgonen för att komma in sent dagen efter. kanske. men göteborg? jag hade tänkt två konserter där nere och nu blir det kanske inte någon. jaja, vi får se.

jobbet har varit skit. skit skit skit. men jag avslutade med något produktivt även om jag inte stod för grovgörat själv så det var skönt. kanske blir det bättre nästa vecka. den där tjejen har varit vidrig och jag hatar henne men jag tror att hon kommer vara tvungen att ändra sig bara för att hon är en sån där backstabbing bitch som inte vill att andra ska veta vart hon egentligen står så hon är ändå någorlunda normal in front of others. och nu kommer vi bli fler på kontoret, en ny tjej börjar på måndag. egentligen har jag inte sett fram emot det för jag vet vem hon är sedan tidigare och jag har aldrig varit särskilt imponerad av henne (jobbmässigt alltså) men nu ska det verkligen bli skönt! då har jag mer balans för jag känner ju henne sedan tidigare och backstabbing bitch kan bli den som blir utanför istället.

har möten inbokade nästa vecka. jättenervöst.

vi är tre i mitt team. jag, chefen och en tjej. jag är den nya. alltså den man bör vara välkomnande och överseende mot även om hon frågar dumma frågor eller gör bort sig. jag har nu frågat tjejen tre gånger om vi ska äta lunch och fått nobben varje gång. jag frågade om hon ville ha hjälp med något och hon sade att “det är inget du kommer kunna sätta dig in i ändå” vilket jag försökte ta som ett “du har bara en timme på dig och det behövs en veckas utbildning” men som faktiskt inte lät så alls, det lät snarare som “jag vet inte vem du är och jag litar inte på dig, jag har även problem med att tro på din kompetens”.

idag tog jag en kvarts rast och sprang till hemköp och köpte samarin. (jag hade ju trots allt ätit lunch vid datorn, jobbandes i panik eftersom jag inte vet vad jag håller på med) blicken jag fick när jag reste mig upp fick mig att känna som om hon satt och bevakade mig och hon såg OTROLIGT förnärmad ut eftersom hon tydligen trodde att jag tänkte gå för dagen 1430. jag hade tänkt fråga om hon ville ha något men lät bli och klampade ut ur kontoret.

vid dagens slut verkad ehon rycka till varje gång jag rörde mig, som om hon satt och väntade på att jag skulle gå så hon skulle kunna göra detsamma själv alternativt rapportera någonstans om jag smet en minut tidigare än jag borde. kanske är jag paranoid.

hon vill heller inte småprata, något jag har försökt mig på även om jag själv är världssämst på kallprat.

när chefen då bestämmer sig för att ta ledigt i en vecka eller så så lämnar det mig väldigt ensam.

och då har jag ändå inte nämnt kollegorna i den andra staden…

första dagen på jobbet var spännande otäckt och förvirrande. mycket var samma men hade olika benämningar. de system jag behöver fanns inte på min dator och inte fanns det någon som kunde visa mig dem heller. jag, som har lätt telefonskräck hur ironiskt det än låter, kommer vara tvungen att ha telefonkonferenser typ varje dag. jag åt pizza till lunch.

igår somnade jag vid 0315. idag ska jag lägga mig tidigare.

jag har inga passande kläder. mer kontorskläder är ett måste.

chefchefen: “hur känns det att sluta nu då”

jag: “det känns hur bra som helst!!” … “ehrm…eller jag menar…lite vemodigt är det ju ändå…eh” … “åh vilka fina blommor”

chefchefen: “jag tänkte överlämna dem till dig strax”

jag: “öh…oj” 

men hon sade snälla saker om mig så jag var nog förlåten, alternativt så hade hon tålamod med mig iom att det ändå var min sista dag.

chefchefen: “man brukar säga att folk kan mycket om lite eller lite om mycket, men du kan verkligen mycket om mycket, så skulle jag vilja sammanfatta dig. din nya chef är verkligen glad över att du börjar hos honom (de känner varandra) och det tycker jag han ska vara”

chefen: “vi hoppas att det går bra för dig på det nya jobbet, men egentligen vill vi ju att det ska gå dåligt så du kommer tillbaka till oss”