Virvlas virrigheter

idag skrek jag när jag gick in i köket. på skärbrädet låg en larv. en livs levande larv. jag har inte alls något emot larver i naturen utan de är rätt söta och ser så mjuka och gosiga ut. men i mitt kök?! där vill jag minsann inte ha larver, där vill jag ha sterilt rent (om 4dagars disk kan räknas till sterilt…jag vill i alla fall inte ha synliga småkryp).

ropade på katten som kom skuttandes, förmodligen hörde hon något annorlunda i min röst för annars kommer hon fan aldrig när man ropar. *tjoff* upp med henne på diskbänken.

om hon hade kunnat hade hon gett mig pris för fiffigaste och roligaste kattägaren i världen. KLANG OCH JUBEL en leksak som rör sig och som förmodligen går att äta. leka. peta. leka. peta. tugga. spotta ut. leka. peta. sådär höll det på med diverse pauser för att nosa. nu ligger larven i tryggt förvar i kattens mage och jag hoppas att den är död.

(jag misstänker att den kom in med vitkålen, men jag såg ingen larv när jag hackade skiten igår så jag undrar om den kan ha varit pytteliten och sedan växt över natten?!)

asså SÅ JÄVLA JÄVLA JÄVLA ÄCKLIGT (ni kan sluta läsa om ni vill)

jag låg och softade i sängen, nöjd med dagens insats på extrajobbet. läste en deckare. mös.
katten hoppas upp på huvudkudden bredvid mig som vanligt,”hej gullet” sade jag. sen kände jag en överväldigande odör av diarré. försökte genast kolla katten i rumpan men det gick inte för hon drog fort som attan. inget på kudden. “hon kanske bara fes” tänkte jag. för så gör hon ibland, äcklet.

det luktade ändå äckligt nog för att jag skulle vilja undersöka saken lite extra. går ut i vardagsrummet. ser katten och det dinglar glatt en bajskorv under svansen. HÄRLIGT. hon har lyckats äta två av mina hårstrån och nu har de liksom inte kommit ut ordentligt när hon sket utan istället är hälften kvar inuti henne och hälften utanför med bajs på.

jag ryckte tag i katten och försökte dra ut hår och bajs ur rumpan ur henne. hon var inte särskilt  hjälpsam. bajset lossnade, hårstrået satt kvar. då fick jag, till min stora fasa, dra ur hårstrået med BARA HÄNDERNA, förut hade jag försökt använda mig av toalettpapper. det gick, tror jag.

jag tvättade händerna i ajax. flera gånger.

sen går jag ut i vardagsrummet och tänker mig att se på lite tvserier.

jag går mot soffan.

framför soffan ligger en mörkröd ryamatta.

och ja. då händer det. JAG TRAMPAR I NÅGOT KALLT OCH KLADDIGT. yep. kattbajs som har lukten av diarré fastän lite skarpare är intrampat i min ryamatta. jag vill dö. jag vill att någon annan ska städa. jag vill döda katten. jag vill bada i klorin.

istället får jag börja med att DRA ur så mycket skit ur mattan som möjligt med hjälp av papper. sen försöka dra ur resten med en disktrasa, ajax och vatten. sen skrubbade jag med lite såpa.  sen skrubbade jag med vatten. sen sprejade jag på någon slags sprej jag brukar använda i köket som luktar gott.

sen önskade jag hett hett att jag hade haft klorin eller DECINFICERING hemma så jag kunde bli ren någon gång igen det här året.

nu funderar jag på att köpa ny matta. och ny hink. och ny fot.

ps: en katt visade sin mycket goda vilja och snällhet genom att skrapa förtvivlat på mattan för att täcka över skiten. som ute i naturen. väldigt rart. men det hjälpte inte det minsta och hon blev snabbt ivägschasad av en mycket äcklad och stressad jag.

det här är det absolut mest spännande jag har läst i år. jag menar det. jag älskar sånt här. jag älskar djur. jag vill jobba med djur. jag är pälsdjursallergiker. jag har en överviktig och understimulerad katt. jag har en smått underviktig och hyperaktiv katt. jag kanske ska se efter dem först innan jag börjar med några andra djur. kanske…

jag tittar mot katterna. en ligger och myser och har gosat in sig bredvid den andra, som ligger och ser förskräckt och lidande ut. ja så kan det vara när man får en lillasyster. livet blir lite jobbigare. men förhoppningsvis även intressantare. idag funderade jag på om lillhyperkatt kanske skulle må bättre av att flytta och bo med en annan katt som kanske till och med skulle lära sig att tycka om henne. men nej. vem ska då äta upp mig när jag dör?

äntligen tillbaka i lägenheten, sjukt nice. mindre nice att jag inte hade något mat hemma igår. det ska åtgärdas! borde kanske ta mig till systembolag också. nyår kommer med stormsteg. jävligt skönt att det är skitåret är över!

katterna var som små ljus när vi åkte tåg i 3h. lilla matte-hjärtat sprängdes nästan av stolthet. jag kunde öppna buren så de fick röra på sig och de satte sig mest bara upp och såg sig omkring. kikade nyfiket på en gigantiskt hund. och somnade om.

min katt har suttit i säkert två timmar på dörrmattan och bara glott rakt framför sig. jag fattar ingenting. har hon blivit dum i huvudet? är det något som låter någonstans (det verkar inte som om hon lyssnar efter något)? vad är det som är fel? något måste vara otroligt spännande och jag vill veta vad!

varje dag ungefär 0530 blir jag väckt av att katten leker med någon för dagen utvald leksak i sängen. gärna sittandes på min rygg/mage. jag försöker desperat somna om. senare blir jag väckt av att de bråkar. jag försöker desperat och irriterat somna om. OM jag lyckas somna så väcks jag oundvikligen runt 0800 av hungriga skrik, då är det dags att mata. sedan orkar jag aldrig sova igen utan jag tittar på Star Trek, Stargate och Angel (angel är ju slut, jävla skit!). jag är så sjukt less!

jag är också orolig hur det ska gå när jag åker på semester. jag har ingen kattvakt men en snäll vän har erbjudit sig att komma hit och mata dem. men de är vana att få mat två gånger om dagen och behöver även få lådan tömd så ofta. jag vet inte hur jag ska kunna lösa detta! kanske höra med en annan kompis om han kan komma hit på morgonen och den andra på kvällen. mycket jobbigt detta. men de överlever ju, tröstar jag mig med.

det brukade aldrig vara svårt att klippa tjockkattens klor, hon brukade sura lite men sitta snällt i mitt knä. sista månaderna har hon börjat skrika, fräsa och bitas när jag klipper dem. jag gör inget annorlunda och jag gör det med ungefär samma intervall som vanligt.

vad gör jag för fel? hur kunde det bli såhär helt plötsligt? nu kan jag klippa kanske två tassar i taget och sedan är det stopp! hon biter och fräser och river och det är nästan omöjligt att klippa. jag brukar hålla fast, prata med besämd röst etc men inget hjälper. har någon några tips?!

det var ett jävla plaskande och klirrande från köket ett tag. jag försökte ignorera det. plask plask fortsatte det att låta. jag tänkte att fan nu är katterna och leker i den äckliga grytan som står i blöt för att jag ska kunna diska den.

gick ut i köket för att sjasa bort dem.

hittade ett stycke katt med två tassar bestämt placerade i vattenskålen skvättandes av hjärtats lust. det hade stänkt över nästan hela köksgolvet. orsaken var en liten mjölkpaketsflärp som tydligen hade varit olydig och hoppat i plurret. lyckades inte fånga det hela på bild men det såg helt underbart ut. hon var så koncentrerad på vad hon gjorde att hon inte hade märkt att hon blev blöt om tassarna.

Barbro vann med två röster! Kisse heter alltså Barbro hädanefter, skönt att få det utrett

…då följer man skyltarna mot göteborg och tar en omväg på typ 20 mil.

allt har dock gått bra och jag har nu två morrandes katter hemma. kerstin är inte glad. nya, supercharmiga, katten är inte heller jättelycklig. hon är ett halvår yngre och hälften så stor…vet inte om hon är liten eller kerstin jättestor, kanske både och!

Imorgon ska jag åka och hämta en katt som är efterlängtad, jag har ju tjatat om det jävligt länge nu. antingen har jag otur eller så är alla kattuppfödare DUMMA I HUVUDET!!!!

Tanten jag ska köpa katten av har skickat konstiga mail till mig hela tiden, kontrollerande mail av sorten “katten äter de här tre olika fodren på det här olika tiderna och i den här blandningen, två gånger om dagen” hon får inte gå upp eller ned i vikt, hon ska vägas en gång om dagen och så vidare och så vidare.  När vi har pratat har hon mer eller mindre lagt sig i hur jag möblerar och ställt helt orimliga krav såsom att jag ska skaffa en golv-till-tak ställning till katterna och skaffa en dörr till sovrummet. hon har dock varit trevlig hela tiden så jag har försökt spela med och tänkt att när jag väl har katten så kan jag ju göra hur jag vill och behöver inte lyda kärringen.

Så idag fick jag ett mail med vilken transportbur jag skulle ha katten i och om jag inte hade exakt en sådan transportbur så skulle jag ha vissa mått på min bur och så vidare. Jag har inte alls en så avancerad bur utan bara en smidig väska jag kan bära Kerstin i när det behövs (inte så ofta). jag mailade och förklarade att jag bara har en liten bur och att det inte är aktuellt att köpa en bara för en enda resas skull

Då RINGER hon till mig och är inte trevlig längre. Hon börjar med att förhöra mig om hur liten min bur är och talar om för mig citat “du vet väl att affärerna är öppna imorgon också” slut citat, underförstått att jag ska åka och köpa en dyr bur bara för att hon säger åt mig att göra det. Jag talar om för henne att det är helt utom fråga och helt orimligt. Jag behöver ingen stor bur annars, transporterar sällan min katt och tänker INTE KÖPA EN BUR. Då säger hon i en insinuerande och väldigt otrevlig ton citat “så du tänker inte gå till veterinären med din katt” slut citat. Som om jag inte skulle ta hand om min katt om den blir sjuk eller som om man inte kan åka till veterinären utan en oversize bur! Jag sade att jag har gångavstånd till veterinären (sant) och då säger hon med en barnslig ton “nämen oj då, värst vad lyxigt du har det”

sedan börjar hon diskutera om vi har ac i bilen när vi kommer och låter som om jag kommer plåga katten till döds. Slutligen säger hon “ja du får väl komma hit imorgon så får vi se om buren duger” SOM OM JAG VILL ÅKA TUR OCH RETUR GÖTEBORG OCH SEDAN ÅKA HEM UTAN KATT!!!!

Först tänkte jag ringa upp henne och försäkra mig om att jag verkligen får köpa katten men sen tänkte jag att herregud, det får jag säkert, vi har ju kommit överens om det och jag har faktiskt en väldigt bra bur (jag är dum och korkad och naiv och blåögd som inte ringde upp henne igen) och nu tänker jag att jag inte borde åka ned till göteborg alls för hon är labil och jag kommer inte få köpa katten alls och vad gör jag då?!? Kommer jag gå bärsärk? Kan jag polisanmäla henne (erfarenheten säger att jag inte kan)?

Är detta något jävla skämt? Är alla kattuppfödare jävla psykopater?!?? Det enda jag vill är att ha en liten katt, ska det vara så in i helvete svårt!??

Lite konstig exponering men den bästa jag har från uppfödaren

mer än ett namnförslag kan man väl få?

jag är lite nervös för att allt ska skita sig igen. sist var jag ju glad nervös och peppad fram tills att kärringen ringde och väckte mig… inte kunde jag göra något åt det heller.

okej jag behöver hjälp med vad katten ska heta. har ni några förslag åt mig??

det ska gärna passa ihop med Kerstin.