but not in a good way
idag lyste inte min stjärna särskilt klar på jobbet. fick stor utskällning. stod på mig trots allt. får straff. jobba 12 timmar imorgon, exempelvis.
andreas, om du läser detta så kanske jag hör av mig imorgon och ber om heltidsarbete…eller så kommer jag inte kunna jobba mer på hela hösten. tydligen så är jag OENGAGERAD på jobbet, det är därför jag jobbar 6dgr/v… ledarskap är en egenskap som min chef inte besitter.
jag kan inte berätta för mycket om vad som har hänt eftersom det som publiceras på internet alltid finns på internet och jag är lite rädd för att detta ska hittas.
jag har ju påbörjat min blogg igen men underhåller tankar om att flytta den till annan domän för att bli lite mer anonym igen. men vad ska jag kalla mig då egentligen?!
att köpa en av dessa är det enda sättet för mig att visa mig på en badstrand i år. om det ens hjälper. jag behöver egentligen något mer heltäckande än så… www.modcloth.com
i alla fall för oss utlandsadopterade som har våra förbehåll mot just utlandsadoptioner.
ååååh varför är jag en sån tafatt jävel som absolut inte kan prata för sig?!???!? sitta där och be om ursäkt och säga ååh vad tråkigt att tjänsten redan är tillsatt. istället för att pusha och tala om vad bra jag vore för tjänsten, att jag knappt skulle ha någon upplärningstid och berätta (som om han inte vet) vilka bra resultat jag har visat både på gamla och nya jobbet.
men nejdå. jag kan aldrig sälja mig själv på något sätt (insert whore-pun here). så jävla värdelöst. jag är dömd att misslyckas.
någon som har ett alternativ till att gråta i fosterställning?
redan i somras var jag ju mycket tveksam till mitt nya jobb och hade en dålig magkänsla när de erbjöd mig en i mitt tycke rätt crappy lön. sedan blev jag förbannad på chefen som inte kunde sitt jobb och de höjde budet marginellt vilket fick mig att tacka ja.
vad som hände - jag började på mitt nya jobb, vantrivdes med jobbkompisar som mobbade och hade sig, gjorde fina resultat och fick sparken
vad som hade hänt om jag hade stannat kvar - jag hade fått det nya kontraktet jag ville ha, varit uttråkad och förmodligen varit den första tillfrågade om den tjänsten jag nu har ringt och bönat om men som redan är tillsatt.
someone please kill me.
idag fick vi reda på att det förhandlas med facket om neddragningar. kul att jag bytte jobb. verkligen.
jag har lyckats förstöra skärmen på min nya fina dator!!! som jag köpte så sent som i maj…
jag fick bråttom och skulle bara stänga den men glömde att mitt mobila modem låg emellan så när jag smällde igen den sade det KNAAAAK! när jag öppnade så såg skärmen lite knäckt ut i vänstra nedre hörnet och kanske en halv centimeter längs hela nederdelen är svart nu. jag ser ju hjälpligt men så jävla surt på en ny dator!! hur kan man vara så förbannat klantig?!?? jag hade behövt en extraförsäkring på datorn och inte på tvn, för jag tror inte jag har någon drulleförsäkring så det här lär jag få ha helt enkelt.
vad kan det kosta att laga?
sånt här kan vi skicka till os men inte veronica wagner. ja, jag är tjatig och bitter, men jag har sett fram emot att se henne i os i fyra år nu och så förstör sok allting!!!
jag hade en lite dålig känsla i magen med det här jobbet. folk runt mig sade åt mig att sluta vara så jävla negativ och bitter och cynisk jämt. HA säger jag bara, när det visade sig att jag hade rätt. visst var det kul att få jobb men det är ju även trevligt att kunna betala sina räkningar, därför stannar jag kvar där jag är och ruttnar långsamt bort inifrån.
borde det inte vara en mänsklig rättighet att få ligga?
jag känner att jag bör kontakta amnesty å det snaraste.
Så har jobbet gjort fel och gett alla anställda för mycket lön vilket de talar om för oss fem dagar innan löning och typ två dagar efter inhandlat wii och nu innebär det att jag kommer vara så jävla tattarpank hela nästa månad att man kan gråta och jag får inte ens tänka tanken på ACNE eller knappt ens HM eller Monki och det gör mig skitförbannad och sur och jag visste ju egentligen att lönen förra månaden var för bra för att vara sann och en kollega har fått värsta glidarjobbe tmed typ dubbelt så mycket i lön som jag har nu och jag måste söka jobb men vad blir man egentligen när man har alla de arbetsuppgifter jag har men det fortfarande står “löpandebandslav” i kontraktet och jag tycker verkligen inte om min chef hon är rätt korkad och inbilsk och de andra tycker ännu sämre om henne så det känns som om jag liksom står mitt emellan och jag hatar att stå mitt emellan och det var väl själva SATAN OCKSÅ att jag aldrig kan ha lite tur eller att inspiration och mod slår till samtidigt så att jag skulle kunna ta för mig lite av livet för egentligen är jag ju bara en feg liten shimpans bland de andra aporna men jag råkar tänka utanför lådan bara det att jag aldrig vågar satsa, aldrig tror på mig själv så jag sitter ändå fast inuti lådan och till följd är jag ju alltid bitter och besviken men jag har bara mig själv att skylla så är det ju alltid liksom, kan inte någon annan ta ansvar tänker jag ibland, men vem skulle det vara det är ju trots allt mitt eget liv.
Jag visste att det var en dålig ide redan från början, men varför lyssna på andra och på så vis SPARA 349kr när man kan köpa skiten och SEDAN inse att köpet aldrig borde ha gjorts.
Jag talar givetvis om min fejk- Magic Bullet från Ellos.
Själva bulleten tar inte så stor plats, men alla tillbehör är ostapelbara vilket gör att det hela tar upp en stor del av hyllan den står på.
Den fungerar, absolut. Den låter och surrar och skakar. MEN när man måste finfördela glass så känns det som om något har gått fel gällande en av de mer grundläggande funktionerna för en mixer. Ikväll gjorde jag en Baileys milkshake (gott som fan) och fick plutta ner glassen i småbitar eftersom skiten inte delade på något utan mer bara rörde runt lite försiktigt.
Nu har jag den dock och jag kan inte med att slänga fungerande grejer. Alltså kommer den stå där och vara ett stort förtret tills den “råkar” gå sönder eller liknande. Kanske kan man ge bort den i present till någon?! Jag tänker mig avlägsen kompis som jag inte tycker om men som jag måste ge något till för jag är bjuden på födelsedagskalas. Hmm. Jag har ingen låda, men va fan. Man kanske kan slå in den lite snyggt…
UPPDATERAT: jag kan tala om för er som kommer hit via ellos.se att jag slängde skiten efter att den inte klarade av att ens göra hommous eller guacamole.
fy fan nu har jag fått en sån där jävla inbjudan till mitt 10årsfirande av studenten och jag hatar det, inte fan vill jag åka och träffa några människor som jag bröt med då för länge sedan och som jag aldrig ens tyckte särskilt mycket om då, stå där och bli dömd utifrån vad jag gör nu, hur jag ser ut, hur min (obefintliga) kille ser ut, min vikt, mina gråa hår och mängden rynkor runt mina ögon, inte heller känns det särskilt lockande att träffa gymnasiekillen jag av misstag stötte på mycket klumpigt och grovt senast jag såg honom på krogen. men lite nyfiken, det är jag ju onekligen…
sen, när man har fått denna jävla inbjudan, så kan man ju inte låta bli att se tillbaka på de senaste 10 åren och undra vart man har kommit. är man där man trodde att man skulle vara. och det kan jag säga, att det är jag INTE. jag är outbildad, fet, ogift, fattig och misslyckad. om jag för 10år sedan fått gissa och önska vad jag skulle göra vid dagens datum är det något vansinnigt mycket annat. jag är inte säker på exakt vad men inte var det detta jag drömde om.
själv tänker jag inte bege mig ut på stan förrän EFTER 14de februari.
Gick och lade mig tidigt igår, började 8 idag och jag tänkte för en gångs skull vara utvilad. Besämde lunch med kompis vid 12. 8 är en bra tid att börja.
Men sen vid 0730 när jag var duschad och fixad. Då började jag tänka. Sen tog jag fram kalendern och den bekräftade vad jag var rädd för. HELVETESJÄVLASKIT JAG HAR JU SOVMORGON IDAG!!!!
Nu är det skitsamma, jag är ju ändå vaken.
