Virvlas virrigheter

virvla finns inte längre.

virvla är död.

länge leve virvla!

tack för att ni har läst och kommenterat. kanske återuppstår jag i framtiden, jag tänker i alla fall inte ge upp vare sig domän eller diverese bloggadresser så ni behöver inte maila mig om det.

so long!

my best friend lives far away from me. we’ve never met but she’s the one person i will trust with my life, my heart, my soul or anything she’d ask from me. we’ve known eachother for ages, since highschool, and it all started with us throwing //elf at one another. one even hit me in the eye. //face

this last year i’ve been kind of in a bad place and she’s been dead busy with a hectic job, husband and a lover. we haven’t taken care of eachother as we should have. but i think i am waking up now. and i will make sure to take care of her, even if it means flying over to see her. because if she needs me like i suspect she will, i could never turn her down.

emmie //heart //lipsa

i lördags var jag inte pigg. verkligen inte alls. men jag tog mig i kragen och städade upp hyfsat och kände mig duktig. sen kom jag på att jag hade lovat en kompis att vara kattvakt åt henne så jag drog bort till aikland. jag höll på att svimma på vägen av trötthet och bakfylla men det gick bra. kom till hennes port. och upptäckte att jag hade glömt hennes nyckar hemma!! alltså fick jag vända, åka tillbaka, hämta nycklarna och sen åka dit igen. inte särskilt roligt alls. :C

igår jobbade jag, surprise surprise…

en kille på jobbet har liksom varit lite liggbar men sen blev han otäck och slemmig och väldigt tafsig och nu är allt bara obehagligt. asså, i nyktert tillstånd är han inte obehaglig. men nu har jag träffat honom påverkad och ska träffa honom på måndag på jobbet. och jag tycker det gott kunde gå en vecka till innan jag behöver träffa honom igen.

fick väldigt mycket beröm från kollegor igår. jag kan inte hantera beröm. jag tror faktiskt det är något jag behöver titta på vad gäller mig själv. varför ska det vara så svårt att förstå att andra kan tycka att jag är duktig?

de trodde jag var född 84 igår på festen. jag blev glad.

jag måste städa, mitt hem är ett slagfält och någon har spillt drinkar på min soffa! hur får man bort fläckar från en soffa?!??

ändå slängde jag 90% av burkar och flaskor redan igår efter att gästerna gick hem, så duktig är jag. 4 fulla ica kassar blev det. med bara ölburkar/flaskor. heh.

grannen hade också fest igår. det var bra. vi pratade. vi insåg att vi kommer från samma stad, är nästan lika gamla och typ har gemensamma bekanta. HUR SJUKT ÄR INTE DET?

jag har duschat. nu känner jag att jag behöver äta och dricka. och sova. kan någon komma och dammsuga och torka mitt golv?!

det är meningen att det ska vara någon slags fest hemma hos mig ikväll. jag ångrar mig! kan man ta tillbaka inbjudningar?? jag vill inte städa imorgon…

först trodde jag att det bara skulle komma skitlite folk o oroade mig lite. nu kommer det komma rätt många verkar det som. och jag har inte varnat grannarna, får sätta upp lapp när jag kommer hem!! ajaj…

i hur god tid vill ni bli varnade (via lapp i trappen) om någon har fest hemma hos er? jag är typ den enda som någonsin har haft en högljudd fest i mitt hus så jag vet inte.

jag funderar på om jag ska lägga upp mitt twittrande på bloggen. sen läser jag min senaste tweet och inser att ju färre som läser dem, desto bättre…

virvla I’m so gone, I need to get out more, away from the computer and new friends too. “voyage to the bottom” I thought it was porn. it is not.

jag har en trettioårskris.

det har kommit krypandes lite grann men nu får jag väl bita i det sura äpplet antar jag…

det är så mycket jag vill göra fortfarande och ofta kommer jag på mig själv att tänka att jag är för gammal eller att det tar för lång tid. jag vet att det är töntigt men det spelar ingen roll, känslor är inte vare sig logiska eller rationella. jag skulle vilja plugga men drar mig för att lägga ner tid på att först läsa naturvetenskapligt basår för att sedan läsa i 3 år och gå på studiemedel de åren. 4 år till med studiemedel? jag klarar det inte. att vara klar med mina studier när jag är 35? jag klarar det verkligen inte!

men om jag inte vill plugga, vad vill jag göra då? hur ska mitt liv se ut? vad ska jag göra med det? är jag nöjd som jag har det? vad vill jag förbättra? varför?

jag har inga svar på frågorna men jag funderar på dem regelbundet och ofta nuförtiden. mycket förvirrande.

(det här var ett hyfsat välskrivet inlägg men sen så kukade bloggen ur, så nu blev det såhär. håll till godo)

så jag är tillbaka med bloggen. kul då att publiceringen verkar haka upp sig?! nu försvann två inlägg (varav ett långt) åt helvete.

needless to say orkar jag verkligen inte skriva om nu. det får diskuteras 30årskris imorgon istället.

jag har en kompis. vi växte upp ihop, vi har alltid känt varandra. ALLTID. vi var grannar. hon var yngre än jag och även om vi lekte så var jag mer som en idol för henne och vi var aldrig direkt NÄRA. när vi blev äldre så flyttade hon in hos mig i vårt lilla spontanbildade kollektiv, precis när kollektivet höll på att spricka i sina sömmar. precis när jag behövde någon på min sida så flyttade hon till mig och jag litade på henne. att hon skulle ha min rygg. det hade hon inte. hon valde de andra. jag borde ha vetat. hon har alltid varit en follower. tvärtemot mig. det viktigaste för henne var alltid popularitet och hon lyckades också alltid få den när hon gick i skolan. men jag trodde hon skulle vara lojal, vilket misstag.

vi känner ändå fortfarande varandra, vi kan bar inte inte göra det. hela vår gata där vi växte upp har kontakt även om den är sporadisk och för min del ganska falsk. jag har dem alla på facebook. utom henne. jag har hennes lillasyster på facebook till och med. nu har jag fått en friend request från henne. och jag vill klicka på “deny”. för hon är vän med de andra. de jag undviker. de jag bråkade med. och bara tanken på att de ska ha någon liten inblick i mitt liv som jag har skapat det är helt främmande (och skrämmande) för mig.

som den goda struts jag är så har jag hittills valt att inte svara.

jag välkomnar hösten med öppna armar, såsom jag alltid gör. kanske jag glömt det i november men jag älskar fan september. jag ska köpa en höst/vinterjacka (en fjällräven greenland, efter åratal av tjat) och köpte de perfekta höstbootsen i paris. det enda som behöver hända nu är att jag går ner fem kilo så jag kan tillåta mig själv att köpa jeans igen. för just nu råder ett mycket strikt jeansförbud. ska man ha jeans ska fan häcken vara snygg annars kan man skita i det.

ja det är är, som vissa har upptäckt, dagen då min blogg kanske ska få lite liv igen.

det har inte hänt så mycket på de veckor jag har haft hiatus, men samtidigt har det kanske det.

jag har varit i paris som är en underbar och romantisk och fantastisk stad. jag har alltid fnyst åt romantiska weekender i paris och allt som har med paris och kärlek att göra, tycker det är klyshigt och oförståeligt. jag kan, kanske, ha ett uns mer förståelse nu. vansinnigt vackert.

jag kommer inte plugga. jag har varit orolig för att bränna ut mig nu i höst faktiskt. två komvuxkurser och jobba drygt heltid och dessutom ha ett extrajobb.  jag såg inte fram emot det. men nu har programmet jag behövde läsa upp min behörighet för ändrat sina krav och jag kommer aldrig, jag upprepar ALDRIG, läsa in det naturvetenskapliga basåret. så jag får helt enkelt lägga mina fantasier om en karriär åt sidan.

jobbet klankar på och jag är redan lite trött på det. önskar verkligen att det inte var så men jag kommer inte ifrån det. det är märkligt känner jag men samtidigt kan man inte vara tacksam hur länge som helst, såsmåningom öppnar man ögonen för verkligheten och den är ju som vi alla vet en outsäglig och evig besvikelse. men så måste det vara eftersom det finns en så enorm mängd (småaktiga, dumma och trångsynta) människor i världen.

jag fick nästan svininfluensan. jag hade inte hosta, ont i halsen eller några andra symptom. men jag hade feber. det är jävligt nära…

jaså. är det såhär det ska bli. DÅ KÖR VI. kom igen bloggen, visa att du vill leva lite.

ok såhär är det. jag är inne i en grym bloggtorka som ni alla har märkt. jag ska nu inte tänka alls på min blogg förrän 1 SEPTEMBER. då ska jag göra ett aktivt och seriöst försök att blåsa liv i den igen. om det lyckas eller inte får vi se då, men med ständigt dåligt samvete och skuldkänslor kommer man ingenstans.

hittar ni snuskiga bilder på jackson rathbone eller robert pattinson (gärna tillsammans. nakna.) så kan ni maila dem till mig. annars så hörs vi  i september!

idag har jag min enda lediga dag denna vecka. och vad gör jag? jo jag jobbar. men ingen svarar i telefon när jag ringer så dagen har hittills varit totally bust med hittills 19 ringda samtal varav bara 3 besvarade; 1 nej. 2 sura människor på stranden som tyckte jag skulle ringa annan dag. <br> istället för att ta det med jämnmod som jag borde o inse att det fina vädret gör att folk knappast vill tänka på december så har jag nu lackat lite. för jag tar min lediga dag för att göra vad jag har lovat och för det får man utskällningar?! well fuck you too!

dagen har annars bestått av att dammtorka, sortera i bokhyllan,  sortera tvätt och småpacka. ikväll ska jag diska och tvätta. och kanske ringa några fler samtal…

ingenstans i ovanstående finns något minsta underhållande att göra. men  saker och ting måste fixas för om en vecka drar jag till paris och får lägenhetsgäster som har höga krav (föräldrarna). paris måste visa sig från sin bästa sida!

i spellistan:  here you come again - dolly, if it kills me - jason mraz, suicide blonde - inxs och självklart madonna trots att jag inte kan vara där ikväll.

har hur mycket som helst att göra innan jag åker på semester till paris i en vecka. har dessutom lovat att jobba övertid på söndag.

akassan is a bitch måste ringa dem och få uppskov (skriftligt). har mailat men väntar fortfarande på svar.

hetsåt just mat som har stått i kylskåpet rätt länge. kanske en vecka. jag kommer inte ihåg faktiskt. nu har jag magknip. jag hoppas att det är för att jag åt så fort. jag glömde bort att jag inte åt någon lunch på jobbet och bara en pytteliten macka till frukost så när jag blev hungrig vid 20 kunde jag inte förstå varför. mitt jobb är inte hälsosamt!!!!!!

en av de finaste vännerna var på besök igår. åkte igen alldeles för snart (12h är för lite!) och jag fick lite ont i hjärtat av att behöva släppa taget.