Virvlas virrigheter

virvla finns inte längre.

virvla är död.

länge leve virvla!

tack för att ni har läst och kommenterat. kanske återuppstår jag i framtiden, jag tänker i alla fall inte ge upp vare sig domän eller diverese bloggadresser så ni behöver inte maila mig om det.

so long!

jag har glömt hur det kommer sig att jag laddade hem den, men helt plötsligt hittade jag “american teen” på min hårddisk. jag trodde jag hade tagit hem porr. och blev nästan lite panikslagen ett tag. när gjorde jag det? varför? var jag full? och varför laddade jag isf inte hem något jag faktiskt vill se? nåja, det visade sig att det inte var porr utan en dokumentär.  jag är en total sucker för dokumentärer. och den här var fantastisk. FANTASTISK.

det negativa man kan säga är väl att den till viss del nästan känns skriven och agerad. det är nästan lite för bra liksom. och man får ju en väldigt snäv bild av vissa av de medverkande. tex så måste “prinsessan” megan vara en fantastiskt duktig student och förmodligen lägga ned ganska mycket tid på läxor etc. men detta får inget utrymme alls i dokumentären. trots det så är hon helt plötsligt valedictorian. och hannah som höll på att “flunk out” pga närvaroproblem är helt plötsligt honor student vilket också bör ha tagit en hel del arbete från hennes sida som vi inte får någon inblick i. ja och så vidare. mitch hade gärna fått uttala sig om hans dumpning via sms också. mitch fick öht lite för lite screentime. inte för att han var vansinnigt speciell men det hade varit trevligt med lite mer kött på benen gällande honom förutom att han gillade hannah men föll för grupptrycket och gjorde slut som en riktig fegis.

men ändå så visade filmen hur underbart bitterljuvt det sista året i gymnasiet är. man har hormoner som sprutar ur öronen. man har ångest över framtiden. man har stora drömmar och vidlyftiga mål. man tror att man ska kunna erövra världen. man är olyckligt kär. man är ensam. man är vansinnigt omogen samtidigt som man är övertygad om att man är en vuxen människa stor nog att ta egna beslut.

jag vet inte hur det är med er men jag känner att jag aldrig tog tillvara på mina år i sena tonåren. jag tror kanske att man aldrig kan göra det, för man är så inne i allting annat som händer, man kan omöjligt förstå att man ska njuta av den sista tiden i livet där man kan vara helt oansvarig och ändå hamna på fötter. man har liksom fullt upp med att vara just oansvarig för att kunna ta ett litet steg tillbaka och gotta sig.

jag har just haft en 16h arbetsdag och skulle ha lagt mig för två timmar sedan. orkar inte tänka. och imorgon när jag läser igenom det här kommer jag inte gilla vad jag skrev för jag kan inte uttrycka mig och hitta riktigt rätt ord känner jag.

men summan är i alla fall att filmen är sjukt bra och att alla borde se den!! jag har inte kunnat sluta tänka på den på hela dagen.

jag ser på de senast spelade låtarna som last.fm håller reda på åt mig och inser att jag lider av någon slags personlighetsklyvning. (se bevis nedan)

mötet idag gick sådär, kan man säga. jag skötte mig inte strålande men gjorde inte bort mig heller.

jag uppskattar verkligen inte konflikter eller att bli hotad eller intryckt i hörn men det är exakt vad som har hänt senaste dygnet och jag mår inte bra av det. jag söker nytt jobb. jag vet inte alls vad som kommer att hända men jag känner att risken just nu finns att jag om två veckor inte har någott jobb kvar.

hej magkatarr!

but not in a good way

idag lyste inte min stjärna särskilt klar på jobbet. fick stor utskällning. stod på mig trots allt. får straff. jobba 12 timmar imorgon, exempelvis.

andreas, om du läser detta så kanske jag hör av mig imorgon och ber om heltidsarbete…eller så kommer jag inte kunna jobba mer på hela hösten. tydligen så är jag OENGAGERAD på jobbet, det är därför jag jobbar 6dgr/v… ledarskap är en egenskap som min chef inte besitter.

jag kan inte berätta för mycket om vad som har hänt eftersom det som publiceras på internet alltid finns på internet och jag är lite rädd för att detta ska hittas.

jag har ju påbörjat min blogg igen men underhåller tankar om att flytta den till annan domän för att bli lite mer anonym igen. men vad ska jag kalla mig då egentligen?!

my best friend lives far away from me. we’ve never met but she’s the one person i will trust with my life, my heart, my soul or anything she’d ask from me. we’ve known eachother for ages, since highschool, and it all started with us throwing //elf at one another. one even hit me in the eye. //face

this last year i’ve been kind of in a bad place and she’s been dead busy with a hectic job, husband and a lover. we haven’t taken care of eachother as we should have. but i think i am waking up now. and i will make sure to take care of her, even if it means flying over to see her. because if she needs me like i suspect she will, i could never turn her down.

emmie //heart //lipsa

i lördags var jag inte pigg. verkligen inte alls. men jag tog mig i kragen och städade upp hyfsat och kände mig duktig. sen kom jag på att jag hade lovat en kompis att vara kattvakt åt henne så jag drog bort till aikland. jag höll på att svimma på vägen av trötthet och bakfylla men det gick bra. kom till hennes port. och upptäckte att jag hade glömt hennes nyckar hemma!! alltså fick jag vända, åka tillbaka, hämta nycklarna och sen åka dit igen. inte särskilt roligt alls. :C

igår jobbade jag, surprise surprise…

en kille på jobbet har liksom varit lite liggbar men sen blev han otäck och slemmig och väldigt tafsig och nu är allt bara obehagligt. asså, i nyktert tillstånd är han inte obehaglig. men nu har jag träffat honom påverkad och ska träffa honom på måndag på jobbet. och jag tycker det gott kunde gå en vecka till innan jag behöver träffa honom igen.

fick väldigt mycket beröm från kollegor igår. jag kan inte hantera beröm. jag tror faktiskt det är något jag behöver titta på vad gäller mig själv. varför ska det vara så svårt att förstå att andra kan tycka att jag är duktig?

de trodde jag var född 84 igår på festen. jag blev glad.

jag måste städa, mitt hem är ett slagfält och någon har spillt drinkar på min soffa! hur får man bort fläckar från en soffa?!??

ändå slängde jag 90% av burkar och flaskor redan igår efter att gästerna gick hem, så duktig är jag. 4 fulla ica kassar blev det. med bara ölburkar/flaskor. heh.

grannen hade också fest igår. det var bra. vi pratade. vi insåg att vi kommer från samma stad, är nästan lika gamla och typ har gemensamma bekanta. HUR SJUKT ÄR INTE DET?

jag har duschat. nu känner jag att jag behöver äta och dricka. och sova. kan någon komma och dammsuga och torka mitt golv?!

det är meningen att det ska vara någon slags fest hemma hos mig ikväll. jag ångrar mig! kan man ta tillbaka inbjudningar?? jag vill inte städa imorgon…

först trodde jag att det bara skulle komma skitlite folk o oroade mig lite. nu kommer det komma rätt många verkar det som. och jag har inte varnat grannarna, får sätta upp lapp när jag kommer hem!! ajaj…

i hur god tid vill ni bli varnade (via lapp i trappen) om någon har fest hemma hos er? jag är typ den enda som någonsin har haft en högljudd fest i mitt hus så jag vet inte.

jag funderar på om jag ska lägga upp mitt twittrande på bloggen. sen läser jag min senaste tweet och inser att ju färre som läser dem, desto bättre…

virvla I’m so gone, I need to get out more, away from the computer and new friends too. “voyage to the bottom” I thought it was porn. it is not.

jag vet absolut ingenting om vampire diaries som tydligen ska komma till cw i höst, men jag tänker fanimej kolla. that’s hot, som allas vår favvo paris brukar säga.

jag vill ha den här bilden uppsatt i städskåpet, eller vad det var som föreslogs. haha! (klicka på minibilden för större version. REKOMMENDERAS.)

jag har en trettioårskris.

det har kommit krypandes lite grann men nu får jag väl bita i det sura äpplet antar jag…

det är så mycket jag vill göra fortfarande och ofta kommer jag på mig själv att tänka att jag är för gammal eller att det tar för lång tid. jag vet att det är töntigt men det spelar ingen roll, känslor är inte vare sig logiska eller rationella. jag skulle vilja plugga men drar mig för att lägga ner tid på att först läsa naturvetenskapligt basår för att sedan läsa i 3 år och gå på studiemedel de åren. 4 år till med studiemedel? jag klarar det inte. att vara klar med mina studier när jag är 35? jag klarar det verkligen inte!

men om jag inte vill plugga, vad vill jag göra då? hur ska mitt liv se ut? vad ska jag göra med det? är jag nöjd som jag har det? vad vill jag förbättra? varför?

jag har inga svar på frågorna men jag funderar på dem regelbundet och ofta nuförtiden. mycket förvirrande.

(det här var ett hyfsat välskrivet inlägg men sen så kukade bloggen ur, så nu blev det såhär. håll till godo)

så jag är tillbaka med bloggen. kul då att publiceringen verkar haka upp sig?! nu försvann två inlägg (varav ett långt) åt helvete.

needless to say orkar jag verkligen inte skriva om nu. det får diskuteras 30årskris imorgon istället.